Pappablogg #7: Okända människor: håll tassarna borta!

Farfar och Lisen
Farfar och Lisen

På bilden ser ni Lisen och hennes farfar. Inte en okänd människa.
Loppislördag i lördags. Fört åkte vi till den underjordiska loppisen i Vårberg (med världens sämsta hemsida). Här såldes det bland annat gamla fjärrkontroller, kasettband med artister som såg ut som oljemagnater och de sedvanliga tingel-tangel-prylarna. Otroligt rolig miljö. Långt bort i från svenskarnas lagomhet. (Jag kom med ett skambud på en Cobra-telefon. Försäljaren blev så sur att han tillslut sa att den inte var till salu! Hoppsan.)

När vi sätter våra fötter inne på loppisen stegar en kvinna fram till oss. Vi är i full färd med att sätta Lisen i sele när kvinnan börjar prata och gulla med Lisen och ta i en hennes hand. (Kvinnan passade också på att sticka in en kommentar att det var ovanligt med ett sånt blont barn här på loppisen, att hon gjorde ett kors i taket varje gång hon såg ett blont barn, tack vi behöver inte din smygrasism!) Det är ju alltid trevligt när folk blir glada över att se Lisen. Hennes glädje spred sig vidare till en manlig försäljare som började vifta med ett halsband i ansiktet på henne samtidigt som han tog hennes hand.

Vidare till Skärholmen och Myrorna. Där fick Lisen uppvaktning av ännu en kvinna som skulle fram och skaka Lisens lilla hand.

Min mor är en väldigt klok människa. Hon är också djurvän med en tillhörande respekt för exempelvis hundars privata svär. Hon har lärt mig att man aldrig bara ska gå fram till en hund och börja klappa den utan att fråga matte eller husse om lov först. Hunden kanske inte vill bli klappad, den kanske är sjuk, eller så har den inte mycket till övers för mys och gos från okända varelser. Så mammas budskap har alltid varit; fråga husse/matte om du får klappa djuret först!

Nu kanske ni tycker att det är lite väl magstarkt att dra paralleller mellan ett djur och ett litet barn. Men ni förstår min poäng ändå.

Det är jättekul att se alla okända människor på stan som blir glada över Lisen. Men ni kan väl hålla tassarna borta? Och om ni vill hälsa; fråga först!

Så där, nu har jag gnällt klart.

Flera pappablogg-inlägg HÄR.

5 svar på “Pappablogg #7: Okända människor: håll tassarna borta!”

  1. Men eller hur?!.. Vem vet var dom har varit med händerna o inte tvättat dom efter sig??!! huhuuu >(

  2. Ja, gnälla av sig kan vara bra. Jag har precis ringt upp och gnällt på en försäljare. Men ang. Lisen – jag tänker att deras uppsåt ändå är väl. Fast absolut. Du har helt rätt. De borde fråga mamma och pappa först.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *